Eftersom det varit en hel del fokus på ECT och dess negativa sideffekter så känns det som att det är dags att ta upp dom positiva sidorna. Jag lever tillsammans med en djupt deprimerad man som har fått samtalsterapi och olika mediciner utan någon större effekt. Då läkaren föreslog ECT blev jag naturligtvis en aning skrämd. Vem har inte sett gökboet eller hört hur ohälsosamt det ska vara att skicka in el i hjärnan? Eftersom min sambo accepterade behandlingen kände jag mig manad att leta fram information om det. Mycket av det jag läste skrämde mig nog ännu mer. Det var många som berättade om minnesförluster och i vissa fall var det år som hade raderats. Det var faktiskt svårt att hitta någon som sa något positivt om behandlingen. Men jag antar det är så vi fungerar, vi delar gärna med oss om dåliga erfarenheter och sen glömmer att berätta då allt börjar bli bra.
Jag fann fram att det finns två olika sätt att utföra ECT, ensidig och tvåsidig. Den tvåsidiga ger en snabbare effekt men påverkar minnet mer. Av vad jag fick fram från mitt sökande var att minnesluckorna skulle vara runt tiden för behandlingen och att det vid avslutad behandling skulle återgå till det normala. ECT skulle vara en effektiv behandling som ger en snabb hävning av djupa depressioner. Den deprimerade ges en serie av behandlingar som är väldigt individuell i mängd och som sedan kan komma att kompletteras med antidepressiva. Redan efter första behandlingen med ECT hade min sambos depression blivit mycket bättre, han var på gott humör och fann livet roligt.
Saker fortsatte på det viset i drygt en vecka innan han fick en ny svacka. Efter lite ändringar av medicinen och tid på avdelningen för att återhämta sig, togs alla mediciner bort och sedan bara ECT. Skillnaden från före behandling och nu är enorm. Från att ha stel mimik, ingen livslust och sova dygnet runt till att planera för saker som ska göras och aktivt söka sociala kontakter och skratta.
Biverkningarna verkar i sammanhanget som väldigt små. Visst märks det att ECT har påverkat minnet. Närminnet är väldigt dåligt fast inte helt borta och om man återberättar händelser brukar han komma ihåg dom. Vissa saker från senaste året är också borta, inte så att det är en specifik period utan nån liten detalj här och där. Vad som man också ska tänka på är att själva depressionen hade påverkat hans minnesfunktion sedan tidigare om än på ett lite annorlunda sätt. Nu är ju det här också något som är väldigt individuellt från person till person och man måste väga fördelar mot nackdelar. Eftersom problemen med närminnet är övergående och behandlingen ger sådan effekt är det i min sambos fall ett lätt val att göra. I hans fall så räddade det hans liv och det är utan att överdriva.
En bra läkare kommer att lyssna på dig och kontrollera så att minnesförlusterna inte blir för stora. Eftersom det vanliga är att du kommer att ha problem med att komma ihåg saker runt perioden då behandlingen pågår så kan det vara bra att anteckna lösenord på ett papper eller något bra program till datorn som håller reda på lösenord. I min sambos fall så minns han alla koder utom nya han har fått under denna period, men det skadar aldrig att ta det säkra före det osäkra. En annan bra sak är att föra dagbok. Om den deprimerade inte är i skick att sköta det själv kan en anhörig hjälpa till med det.
Ett tips på ett lösenords program som är helt gratis är
Passwordsafe
Published with Blogger-droid v1.5
